Rättvisa i fördelningen ? !
Ett referat på Robert Nozick kap 7 (Rättvisa i fördelningen) ur ”Anarki, stat och utopi”
Robert Nozick anför att den minimala staten är den mest omfattande, och att varje stat som är större än så, kränker människors rättigheter. I sin bok så anger författaren vad han anser vara den korrekta uppfattningen om ”rättvisa i innehav”. Denna består av tre delar om världen var fullständigt rättvis. Dessa är att om ett subjektet ifråga förvärvar ett innehav i enlighet med principen om (1) ”rättvisa i förvärv” och (2) ”rättvisa i överföring”, så har vederbörande rätt till innehavet. Han menar vidare att ingen har rätt till ett innehav utan att dessa två föregående villkor är uppfyllda. I så fall måste föregående två principer upprepas intill dess att förvärvet kan anses vara rättvist. Innehavet skall sålunda ha uppstått ur en annan rättvis fördelning med legitima medel. Innehavet är sålunda en historisk företeelse helt beroende på vad som verkligen hänt. Nozik menar att exempelvis en stöld inte är ett tillåtligt sätt att gå från en situation till en annan. Förekomsten av tidigare orättvisor aktualiserar sålunda en tredje viktig punkt, ”korrigering av orättvisa i innehav” (korrigeringsprincipen), som han dessutom anser vara rättvis om den är specificerad av de båda första principerna. Han ställer sig vidare frågan hur långt bakåt man måste gå för att ”rengöra historiens griffeltavla av orättvisor”. Vad Nozik menar med detta kan jag anse svårförståeligt. Å ena sidan så menar han att ett innehav inte är rättvist om det inte uppstått enligt punkterna 1 och 2 (se ovan). Men å andra sidan att det kan vara rättvist om det uppstått enligt korrigeringsprincipen (specificerad av de båda första principerna).
Vid en första anblick, så faller mina tankar på den gamla godtrosförvärvslagen, i syfte att reda ut begreppen. Denna föreskriver som bekant att om god tro existerat hos en förvärvare, så uppstår en äganderätt varpå den tidigare ägarens rätt släcks ut. Dock har den lagen förändrats, varför en stöld inte längre innebär att den tidigare ägarens rätt släcks ut på samma sätt, utan endast efter en viss tid vid frånvaro av begäran att återfå det stulna godset som ett deskriptivt exempel. Att förvärvet i det föregående exemplet kan upplevas som orättvist är förvisso en sak. Men detta blir ju en moralfråga om rätten föreskriver något annat, sett ur ett rättspositivistiskt perspektiv. Fördelningen, om man nu kan använda detta ord i sammanhanget, blir ju en samhälls- ekonomisk/effektiv fråga för att inte rubba omsättningen och den totala samhällsnyttan. En förvärvare som är i god tro, måste ju kunna förlita sig på vissa faktum i vissa avseenden, varför det anförda får anses ha drag av utilitarism , något som Nozick uppenbarligen ifrågasätter.
Man kan ju fundera på om den totala samhällsnyttan inte minskar genom Nozicks resonemang. Detta eftersom belastningen på samhället blir för otymplig om långa tillbakablickande redogörelser i rättvist innehav skall få förekomma. Det kan ju förvisso aldrig vara moraliskt riktigt att tillskansa sig något oavsett om det rör sig om ett olovligt tagande eller om ett bedrägeri, vilket även utilitaristerna i ett annat perspektiv menar undergräver den trygghet som en rättsordning skall ge . Dock måste man ju sätta en gräns någonstans, för att inte hamna i en teoretisk utopi, vilket gjorts enligt ovannämnda exempel på godtrosförvärv.
Man kan givetvis ställa sig frågan om det är rättvist att exempelvis förvärvaren skulle anses vara skyldig att lämna tillbaka sin förvärvade sak som vederbörande köpt i god tro, för att rättighetsteorin diskvalificerar ett sådant förvärv. Är detta rättvist mot förvärvaren? Nu påstår förvisso inte Nozicks att världen är fullständigt rättvis, men om den vore detta, så skulle rättighetsteoremet enligt hans uppfattning vara en definition som uttömmande täckte ämnet rättvisa i innehav.
Nozicks menar dock att hans rättighetsteorem belyser karaktären och defekter i andra uppfattningar om rättvisa i fördelning av samhällets resurser.
Han menar att de flesta förekommande principerna i det ekonomiska samhället om fördelning har ett mönster. Att fördelningen sker efter moralisk förtjänst, behov eller hur duktigt en individ anstränger sig. Han menar också att hans egen rättighetsprincip saknar ett sådant mönster eftersom varor kommer till i världen, och att människor från början har rätt till desamma. Detta måste tolkas såsom att den som genom arbete skapat sin vara, enligt den grundläggande rättighetsprincipen även har äganderätt till den. I detta sammanhang så kan det ju vara värt att både nämna tidigare filosofer som Thomas Hobbes och John Locke som även menade att det var avgörande för samhällsutvecklingen att både liv och egendom skyddades.
Överförandet av äganderätten mellan olika individer kommer enligt rättighetsteorin att spegla vad andra vill ha i utbyte. Nozick talar om ett resultat av litet antal principer som varit verksamma i förening. Principer om hur fördelning kan uppkomma, och hur dessa kan överföras på andra.
Ser man till Jan Rawls teorier så skall fördelning ske på ett sådant sätt att den sämst ställde skall få det så bra som möjligt. Den förväntade nyttan blir lägre i jämförelse med en utilitarism, men istället så skapas ett jämlikt samhälle, som i sin tur skapar störst rättvisa. Här kan man ju ställa sig frågan om det inte kan uppstå incitaments problem på den grunden att den som förvärvar rättigheter också är skyldig att fördela dessa enligt ovannämnda princip?
Är det självklart att den som önskar producera något, överhuvudtaget vill överföra sin äganderätt på någon annan? Vederbörande vill kanske inte ens producera någonting, eftersom han i ett sådant läge inte ens kan skörda frukten av sina ansträngningar som han tänkt från början. I ett vidare perspektiv kan man dessutom undra om inte allmänningens tragedi kan aktualiseras. Individerna ifrågasätter kanske varför de överhuvudtaget skall bidra till samhällsekonomins utveckling genom att gå till jobbet. Deras behov av att vara hemma och se på soluppgången, kan i ett sådant fall vara större, då det säkerligen finns andra som kan bidra till resursfördelningen i samhället.
Nozick menar i en sammanfattning med stor förenkling att mönsterbildande rättvisefördelningar istället borde utsättas för konkurrens genom att uttrycka följande; ”Från var och en efter som han väljer, åt var och en efter hur han väljs”. Hans teorier utgår sålunda från individuella val i egendomsfördelningen, alltmedan utilitarismen och John Rawls teorier utgår från behov. För att egendomsfördelning skall ske efter behovsläran, så menar Nozick att det krävs ett samtycke . I detta avseende kan man ytterligare en gång nämna John Locke som talar om ett tyst samtycke. Enligt honom har den som använder en rättsordning och tillgodogör sig dess rättigheter lämnat sitt tysta samtycke till vad rättsordningen föreskriver.
Satt i sitt sammanhang så innebär detta givetvis att den som har rättigheter som Nozick beskriver genom sitt rättighetsteorem, även har skyldigheter om samhället ifråga överhuvudtaget skall anses som rättvist i ett vidare perspektiv. Att tjäna pengar – eller förvärva olika rättigheter i ett samhällsystem – är att likställa med möjlighet att utnyttja det samhällskick i vilket man verkar. Detta torde då också medföra skyldigheter som inte baseras på frivilliga initiativ vid resursfördelning, eftersom personen ifråga tillika kan drabbas av någon omständighet, som leder till att vederbörande måste upphöra med sina rättighetsförvärv.
Om vederbörande då skulle hävda att han har rätt att utnyttja samhällets resurser, som exempelvis är byggt enligt behovsprincipen – låt oss också anta att de intjänade rättigheterna är slut och att inga rättigheter är placerade i sjukvård utan i lyxiga bilar – så kan ju inte rättighetsteoremet innebära att vederbörande kan förvärva rätt till det nyssnämnda, om exempelvis sjukhuset inte godtar lyxbilar som betalning i utbyte mot sjukvård. Förvisso kan dessa rättigheter avyttras i enlighet med rättighetsteoremet, men rent hypotetiskt, så kan vi föreställa oss att dessa resurser är av begränsad karaktär.
John Rawls och Herbert Hart instämmer med vad John Locke anfört, men hävdar att det inte ens behövs ett samtycke, utan att det helt enkelt är rättvist att den som njutit fördelar av en rättsordning underordnar sig denna, vilket i sin tur kan innebära att regler i samhället som skyddar de svaga, kommer att belasta de som kan skapa sig äganderätter och kapital. Det handlar om ”fair-play” enligt John Rawls.
Dozicks teorier om att egendomsfördelning skall utgå från individuella val, måste man ställa sig kritisk till. Oavsett teoretiska utsvävningar om basketspelare och att fördelning inte kan grunda sig på vad man förtjänat, baserat på IQ eller vad som är jämlikt i Rawls teori, utan endast på hur äganderätten/fördelningen har uppkommit, dvs. att den uppkommit på ett rättvist sätt enligt rättighetsteorin, får anses vara ett ytterligare tillskott i den akademiska världen som enligt den värdenihilistiska teorin skall betraktas som uttryck för Nozick känslor.
När han samtidigt talar om att arbetsinkomster är likställda – eller som han förtydligar det; ”ett slag av” – tvångsarbete, så kan man ju direkt ifrågasätta detta uttalande i förhållande till hur han skulle uppleva sina egna arbetsinkomster om hans eget barn var sjukt och i omedelbart behov av vård för livsuppehållande åtgärder? Ett behovssamhälle enligt John Rawls modell erbjuder ju sanktionerade rättighetsförvärv (köp av sjukvård) som finansieras genom uttagande av skatt. Förvisso så delar Dozick den uppfattningen att staten skall tillhandahålla vissa kollektiva nyttigheter, och att vissa privata näringar på vissa områden leder till ”Free raiders”, men att ifrågasätta de som har hand om fördelningen på de grunder han gör, är argument som endast förtjänar intresse i starkt begränsad utsträckning. Att säga att det är förvånande och orättvist att de som handhar omfördelningen av samhällets resurser ignorerar den vars njutningslystnad är lätt att tillfredsställa, innebärande att denne inte behöver arbeta övertid för att exempelvis titta på en solnedgång, ställt mot att den som är otursförföljd med kostsamma nöjen måste arbeta mer, kan förvisso vara en logiskt hållbar slutledning. Ett materiellt behov är dock ett skapat behov, och det finns väldigt många fall som pekar på det faktum att man inte blir lyckligare av att köra omkring i lyxbilar och skita ned i miljön. Däremot om den statliga nyttigheten räddar livet på ett barn, så får det anses vara till större samhällsnytta och lycka. Förvisso så stämmer rättighetsteorin in på ovanstående argument, men ställt i förhållande till verkliga behov och samhällsnyttan i helhet, så saknar detta resonemang sanningshalt.
Han anför vidare att om någon tar hans resultat av hans arbete, så innebär detta att man lägger beslag på hans tid, vilket förvisso kan vara sant. Att en sådan process kan jämställas med att någon då gör dem till delägare i honom, precis som beslutsmakt över ett djur eller ett livlöst föremål, kan också vara sant. Men man bör ju inte glömma att man är en del av en rättsordning, och utgör man en del av denna, så bör man ju även bidra till densamma i någon utsträckning efter förmåga. För det fall att någon individ begår ett brott, så kan ju en domstol straffa vederbörande genom att besluta om samhällstjänst. Detta tar ju både tid i anspråk, och dessutom är det oavlönat. Är detta en ”stöld” som anses vara ogiltig enligt rättighetsteorin?
Rättighetsteoremet kan som Zockic beskrivit det endast fungera i en värld som är en idealvärld. Hans bidrag är givetvis av intresse och skall givetvis inte förringas. Även om mina reflektioner i vissa delar kan upplevas som orättvisa, eller som gör våld på det teoretiska i vad han anfört, så delar jag hans uppfattning till viss del. Det står klart att många anser att en idealvärld med total rättvisa vore eftersträvansvärd så att teoremet rättighetsteorin kunde vara en fulländad definition på ”rättvisa i innehav”. Men hur skall en sådan värld se ut?
*****
